Sockret som finns representerat i choklad är sackaros (och i mjölkchoklad även laktos) Dessa är snabba kolhydrater, vilket betyder att de förbränns snabbt på grund av att de endast består av två ringformade monosackarider (enkla sockerarter). Precis som med alla kolhydrater så får vi energi från socker när det bryts ned till monosackarider (oftast glukos).

När glukoshalten i blodet ökar så ökar även bukspottskörtelns produktion av ett fettbildande hormon, insulin, vars uppgift är att hjälpa cellen att ta upp glukos. Insulinet fungerar som en slags nyckel och binder till insulinreceptorer som i sin tur öppnar kanaler för glukoset in i cellen.





I cellen ombildas glukosen till pyruvat i den så kallade glykolysen. Vid reaktionen frigörs energi som används till att bilda ATP som är den form av energi som kroppen kan använda. Dessutom görs pyruvaten om till Acetylkoenzym A som medverkar i citronsyracykeln där mer ATP bildas.

Eftersom att detta kolhydrat består av en kort kedja, så dröjer det inte lång tid innan kroppen har brutit ned det, vilket innebär att energin blir kortvarig och behovet av ny tillförsel kommer relativt snabbt. Sockret ger ingen mättande känsla i sig samtidigt som den söta smaken stimulerar hungersignalen i stenåldershjärnan och dessa faktorer gör att man äter mer.

                                       

                                                  Diskussion

Socker är precis som alla kolhydrater en viktig källa till energi, men då det är ett snabbt kolhydrat utan ett näringsinnehåll av värde så håller man sig varken mätt eller får i sig den näring kroppen behöver vid intag av socker.

I och med att sockret tilltalar vår stenåldershjärna att äta mer samt att man inte håller sig mätt under en längre tid gör att vi gärna äter mer än vad vi kanske egentligen behöver energimässigt. Får man i sig mer energi än vad kroppen gör sig av medlagras den i kroppen som fett, vilket leder fram till myten ”Man blir tjock av choklad”. Denna myt är alltså delvis sann, eftersom att choklad innehåller mycket socker och det är lätt att äta mer för att det är gott och sockret stimulerar hungersignalen. Men så länge man kan sätta gränser för hur mycket man stoppar i sig, så är sockret inte en avgörande orsak till fetma.

Teobromin är en stimulerande substans som förekommer i kakao.
Detta ämne påverkar kroppen genom att få musklerna i blodkärl
och luftrör att slappna av, och konsekvensen blir att de vidgas.
Att luftrören vidgas kan vara en fördel när man har hosta eller lider av
astma och när blodkärlen vidgas så sänks blodtrycket. 
                                                        
                                                      
  

                                                            Diskussion

Teobrominets egenskaper gör att man kan undra om choklad positivt kan påverka de problem som astma och högt blodtryck utgör? Under historiens gång har rent teobromin faktiskt använts som medicin mot kärlkramp och högt blodtryck. Då teobrominet finns i själva kakaon så gäller även här att ju mörkare chokladen är desto bättre, då denna har en högre kakaohalt.

Man kanske alltså inte är helt ute och cyklar när man påstår att choklad kan motverka hjärtproblem, då högt blodtryck gör att hjärtat måste pumpa hårdare än vad det klarar av på lång sikt.

Endorfiner är ett hormon som också fungerar som signalsubstans och bildas i hypofysen, en av våra hormonbildande körtlar. Endorfiner utsöndras framför allt vid pulshöjande aktiviteter så som motion, sex, smärta, upphetsning och orgasm, men även när vi äter choklad. Dessa verkar smärtlindrande genom att hindra nervcellerna i ryggmärgen från att skicka vidare smärtimpulser till hjärnan, och därmed uppfattar vi inte att det gör ont.

I folkmun kallas endorfiner ofta för kroppens eget morfin, och precis som med morfin kan man bli beroende av detta ämne, och ett exempel på ett endorfinberoende är s.k. träningsnarkomani. Både våra endorfinreceptorer och vårt psyke blir beroende:

• Receptorerna stimuleras, vilket de vill, och ständigt intag av stimulans skapar en stark vana, som de inte vill ska brytas. Får de inte sin endorfindos rubbas balansen som inte återställs förrän man tränar och hormonet utsöndras på nytt.
• Vi känner ett behag när receptorerna stimuleras och den mentala njutningen kan upplevas som något som kroppen ”måste ha”, då den får oss att må bättre.

Träningsnarkomani är alltså en kombination av ett kemiskt och ett psykiskt beroende.

Diskussion

Eftersom att endorfiner har samma egenskaper som morfin har så kan man känna sig avslappnad och lugn och spänningar släpper, då det verkar smärtlindrande. Vi tror att i och med en känsla av lugn och avslappning så kommer glädjen automatiskt och därför kan endorfiner vara en bidragande orsak till att myten ”Man blir lycklig av choklad” har uppkommit. Att det dessutom är samma signalsubstans som utsöndras vid sex och orgasm som är kopplade till glädje, så är det ännu en anledning till varför choklad har fått denna lyckostämpel.

Precis som med dopamin så utsöndras endorfiner vid livsnödvändiga aktiviteter och känslan man får av dessa gör att man utför sådant som man annars kanske skulle tycka var tråkiga eller allmänt jobbiga. Denna belöningskänsla gör dock att man kan se bortom nackdelarna och fokusera på det som biologiskt sett är viktigt för vår arts överlevnad. Därför tror vi också att endorfininnehållet i choklad kan ligga bakom myten ”Choklad ökar sexlusten".

Kakaoträdet (Lat. Theobroma Cacao) finns i Sydamerika, Afrika och Sydostasien. Det kommer ursprungligen från Central-/ och Sydamerika. Det är ca 10-15 meter högt i vilt tillstånd men halva höjden vid odling då de är lättare att skörda. Frukterna växer direkt på stammen eller de äldre grenarna.




Kakaofrukterna är ca 10-25 cm långa och innehåller mellan 20 och 40 bönor, vilka används vid kakaoframställning. Bönorna ligger i ett vitt, sött, slemmigt fruktkött. Ett normalår ger ca två skördar med totalt 100-300 frukter. Man kan börja skörda efter ca 3 år men de rikligaste skördarna får man efter 8-10 år.




Kakaobönorna får sedan jäsa i 5-6 dagar för att aromerna ska utvecklas samt ge den bruna färgen. Under denna process försvinner tyvärr en del av antioxidanterna. Bönorna torkas därefter i 1-2 veckor för att ej förstöras vid transporter och lagring.


Bönorna rostas för att ytterligare utveckla arom, genom reaktioner mellan sockerarter och aminosyror. Detta sker vid 120-130 grader celsius i ungefär 10-30 minuter.




Därefter krossas bönorna.




De krossade bönorna mals sedan vidare till en kakaomassa.

 

Ur kakaomassan pressas sedan minst hälften av fettet ut och detta är det så kallade kakaosmöret. Kakaosmöret innehåller en hög halt av en fettsyra med en lång kolkedja(18st), vilket ger en högre smältpunkt. Fettsyrans trivialnamn är stearinsyra. 




Det som sedan är kvar är en presskaka av kakaopulver, som är det man köper i affären.

Fett är en slags lipid, vilket är stora opolära molekyler som alltså inte är lösliga i vatten eller andra polära lösningsmedel.

Ett fett är en ester av tre fettsyror och en glycerol. En fettsyra är en karboxylsyra med en lång kolkedja (>10 kol), och glycerol är trivialnamnet för 1,2,3-propanol. Vid förestringen går hydroxylgruppen i fettsyran ihop med vätet från hydroxylgrupperna i glycerolen och bildar vatten som restprodukt samtidigt som syret i glycerolens hydroxylgrupper binder till det kol i fettsyran som har en dubbelbindning till syre.

Fettsyror kan anta olika former, beroende på dess molekylstruktur. Innehåller kolkedjan endast enkelbindningar, och alltså binder så mycket väte som möjligt, så kallas den mättad. Denna typ av fettsyra är rak och kontaktytan mellan fettsyrorna blir stor. Detta medför att möjligheterna för de så kallade Van der Waals bindingar att verka är stor. Dessa bindningar blir starkare ju mer kontaktyta som finns mellan kolkedjorna, och är därmed svagare i omättade fetter. Här finns en eller flera dubbelbindningar mellan kolatomerna som ger fettsyran en något böjd form.

Dessa egenskaper gör att kokpunkten blir lägre hos fetter med färre Van der Waalsbindningar, för att inte lika många molekyler binder till varandra. Omättade fetter antar alltså flytande aggregationstillstånd vid lägre temperaturer än mättade. Animaliska fetter är ofta mättade och fasta i rumstemperatur till skillnad från vegetabiliska fetter som däremot är flytande.

Fett är en viktig energikälla och behövs i vår kropp då många enzymer endast fungerar i fettrik miljö samt att många hjärnfunktioner är beroende av fett. Fettet bryts ner i levern där triglyceriderna i reaktion med vatten delas upp i glycerol och fettsyror. Fettsyrorna kan därefter omvandlas till Acetylkoenzym A, som är ett viktigt ämne i cellandningen då den medverkar i citronsyracykeln och bildar ATP. ATP är den energiform som cellerna kan tillgodogöra sig.





Får man i sig mer energi än man gör av med lagras fettet i våra så kallade fettdepåer, som främst finns runt mage, lår och rumpa.



Acetylkoenzym A är också byggstenarna som levern använder sig av för att bilda kolesterol. Man kan förutom egenproduktion även få i sig kolesterol via maten, där den mest är representerad i animaliska produkter. Precis som fett är kolesterol en lipid, och denna har essentiella funktioner för våra celler:

• Kolesterol finns i cellmembranet, och reglerar dess tröghet. Utan kolesterolet så skulle membranet inte vara lika stabilt.
• Vitamin D är ett derivat från kolesterol som reagerat med UV-strålning.
• Kolesterol används även i syntesen av steroida hormoner, såsom östrogen och testosteron.

Kolesterol finns i två former, LDL och HDL. LDL är kolesterol som går från levern ut till cellerna, men kan även fastna i blodkärlen och bilda proppar vilka gör att blodet inte kan rinna igenom och kan därför orsaka blodpropp och andra kärlsjukdomar. HDL är kolesterolet som går från kroppens celler till levern där den bryts ned. HDL kan motverka hjärt-/kärlsjukdomar då de kan plocka med sig LDL som fastnat i kärlväggarna.

Vid högt intag av mättade fetter ökar produktionen av LDL, och bör undvikas om man vill ha en hälsosam framtid.


                                                        Diskussion

En bit om choklad om dagen är i sig inte farligt trots att det innehåller en stor andel fett. Energin som fettet ger är inte sämre än energin från andra livsmedel och energin kan användas vid viktiga tillfällen samt att fettet är otroligt viktigt vid många biologiska funktioner. Men det gäller att se upp!

Då fett innehåller dubbelt så mycket energi/gram än till exempel kolhydrater och protein så kan det vara lätt att få i sig mer energi än nödvändigt och om kroppen inte hinner göra sig av med allt så lagras det som fett. Att choklad dessutom är underbart gott gör det enkelt för oss att konsumera mer än vi behöver. Men så länge man gör av med den överskottsenergi som chokladbiten ger, till exempel i form av träning så går ekvationen Energi in=Energi ut jämt ut och den där lilla chokladbiten blir inget annat än en stund av njutning som kan vara värd en extra vända till gymmet.

Dock kan det vara värt att inte chokladfrossa då choklad innehåller mättat fett som ökar halten av dåligt LDL-kolesterol. För många människor som drabbats av hjärt-/kärlsjukdomar kan just högt intag av mättat fett vara orsaken.

Det ligger alltså någonting i myten ”Choklad orsakar fetma” men ”Choklad förebygger hjärtsjukdomar” motsägs när det gäller just fetter då det mättade fettet snarare hjälper till att orsaka dem.