Sockret som finns representerat i choklad är sackaros (och i mjölkchoklad även laktos) Dessa är snabba kolhydrater, vilket betyder att de förbränns snabbt på grund av att de endast består av två ringformade monosackarider (enkla sockerarter). Precis som med alla kolhydrater så får vi energi från socker när det bryts ned till monosackarider (oftast glukos).

När glukoshalten i blodet ökar så ökar även bukspottskörtelns produktion av ett fettbildande hormon, insulin, vars uppgift är att hjälpa cellen att ta upp glukos. Insulinet fungerar som en slags nyckel och binder till insulinreceptorer som i sin tur öppnar kanaler för glukoset in i cellen.





I cellen ombildas glukosen till pyruvat i den så kallade glykolysen. Vid reaktionen frigörs energi som används till att bilda ATP som är den form av energi som kroppen kan använda. Dessutom görs pyruvaten om till Acetylkoenzym A som medverkar i citronsyracykeln där mer ATP bildas.

Eftersom att detta kolhydrat består av en kort kedja, så dröjer det inte lång tid innan kroppen har brutit ned det, vilket innebär att energin blir kortvarig och behovet av ny tillförsel kommer relativt snabbt. Sockret ger ingen mättande känsla i sig samtidigt som den söta smaken stimulerar hungersignalen i stenåldershjärnan och dessa faktorer gör att man äter mer.

                                       

                                                  Diskussion

Socker är precis som alla kolhydrater en viktig källa till energi, men då det är ett snabbt kolhydrat utan ett näringsinnehåll av värde så håller man sig varken mätt eller får i sig den näring kroppen behöver vid intag av socker.

I och med att sockret tilltalar vår stenåldershjärna att äta mer samt att man inte håller sig mätt under en längre tid gör att vi gärna äter mer än vad vi kanske egentligen behöver energimässigt. Får man i sig mer energi än vad kroppen gör sig av medlagras den i kroppen som fett, vilket leder fram till myten ”Man blir tjock av choklad”. Denna myt är alltså delvis sann, eftersom att choklad innehåller mycket socker och det är lätt att äta mer för att det är gott och sockret stimulerar hungersignalen. Men så länge man kan sätta gränser för hur mycket man stoppar i sig, så är sockret inte en avgörande orsak till fetma.