Kommunikationen i vår kropp sker på två olika sätt; antingen via hormoner eller via det neurala systemet. Det neurala systemet är uppbyggt av flera miljarder nervceller som leder endera sensoriska (till hjärnan) eller motoriska (från hjärnan) impulser. Nervcellen är negativt laddad (ca -70mV) och innehåller en lägre koncentration Na+joner och en högre koncentration K+joner än dess omgivning.

För att en signal ska gå genom nervcellen krävs stimuli utifrån, till dendriterna, som är nervcellens mottagarutskott. När dendriterna fått tillräcklig stimuli öppnas en Na+jonkanal i axonets (givarutskottet) startpunkt. På grund av koncentrationskillnaden kommer nu Na+joner att strömma in, vilket gör att nervcellen nu genomgår en förändring i spänning och blir mer positiv. Detta stimulerar en K+kanal längre ut i axonet att öppnas och K+joner strömmar då ut och spänningen återställs samtidigt som nästa Na+kanal öppnas och denna spänningsskillnad fortsätter som en våg genom hela axonet tills det når synapsplattan. Denna våg kallas aktionspotential.

I synapsplattan stimuleras sedan vesiklar innehållandes en signalsubstans att exocyteras (släppas ut) och fästa på receptorer i mottagarcellen. Signalsubstanserna kan antingen vara stimuli till en annan nervcells dendriter eller binda till receptorer i till exempel en muskel och få den att röra sig.

Nervsignalen sker alltså på elektrisk väg inuti nervcellen och på kemisk väg mellan olika celler tack vare signalsubstanserna (även kallade neurotransmittorer).